Att vi människor är olika och enskilda individer, det är ingen nyhet. Vi resonerar inte på samma sätt, vi har varierande bakgrunder och inte uppväxta under samma förutsättningar. Det i sig gör att vissa, mer än andra, ur ett hälsoperspektiv skulle behöva en push i “rätt” riktning.

Visst upplevs god hälsa på varierande sätt, beroende på vem som tillfrågas, men som jag tidigare skrivit finns det konkreta exempel på vikten av fysisk aktivitet. Tänk dig som exempel en man i 45-årsåldern med tveksamma matvanor, stillasittande fritid, betydande övervikt och begynnande diabetes. I det här fallet är en livsstilsförändring att rekommendera. Fast det räcker troligtvis inte att säga till honom att nu är det dags att börja röra på dig, annars dör du i förtid. Nä, han måste själv inse att nått måste ske.

För att få en framgångsrik beteendeförändring krävs att olika faser genomgås. De här förflyttningarna resulterar förhoppningsvis sedan i att individens tilltänkta förändring sker. Det finns en modell som på ett enkel och överskådligt sätt förklarar de olika stadierna vid en beteendeförändring. Den transteoretiskamodellen tar upp fem centrala förändringsstadier:

    1. Förnekelsestadiet, inga tankar om någon förändring finns                    

    2. Begrundandestadiet, en fundering på förändring finns
    3. Förberedelsestadiet, man är redo för en förändring
    4. Handlingsstadiet, ett aktivt engagemang finns i det nya beteende

    5. Kontinuitetsstadiet, det nya beteendet ingår som en naturlig del i livet  
                                                                        (Winroth & Rydqvist 2008)*

Om du vet att en förändring borde göras i ditt liv är du redan en bra bit på väg. Du kan försöka fundera på i vilket stadium du själv befinner dig i just nu och sedan vad som måste göras för att komma till nästa. Det är även viktigt att komma ihåg att återfall är vanliga vid beteendeförändrig och kan bidra till kortvariga stopp i planen. Men återfall är en naturlig del av förändringsprocessen och inte ett misslyckande! att ändra levnadsvanor är ett långsiktigt processarbete!

Har du inte tidigare prioriterat goda levnadsvanor antar jag att du kan befinna dig på det första steget i modellen, förnekelsestadiet. I det här första skedet är det viktigt att inse att en förändring är ett måste för att bland annat hejda begynnande sjukdomar och inse vilka andra positiva effekter som kan fås. I detta stadium erkänner du inte att ett problem finns och har inga tankar på någon förändring. Du tycker att det finns fler nackdelar än fördelar med fysisk aktivitet. Det är nu därför viktigt att du får tillräckligt med information så att en medvetenhet om riskerna med en inaktiv livsstil lyfts fram. Att öka din uppfattning av de risker och problem som kan bli en följd av ett stillasittande liv och att samtidigt informera om den fysiska aktivitetens positiva effekter.

När du sedan nått begrundandestadiet är du fortfarande inte regelbundet fysiskt aktiv men har funderingar på att börja och har börjat inse att den nuvarande livsstilen kan vara ett problem. Nu när du börjat fundera på en förändring och börjar hitta fler fördelar med fysisk aktivitet gäller det att du får det stöd som behövs och information med fördelar och hur du ska komma igång. Det är viktigt att ta reda på varför du vill åstadkomma en förändring och vilka risker som finns med att fortsätta med samma livsstil.

I förberedelsestadiet har du kommit en bra bit på väg och funderar starkt på en förändring. Här kan en utomstående vara ett stort stöd och inspirationskälla och försöka undanröja eventuella hinder som kan komma i vägen. Att visa på olika sorters alternativ till förändring och att uppmuntra till att du ska skriva en detaljerad plan över lämpliga, och tänkbara, aktiviteter. Det kan vara bra att skriva ner tänkbara hinder och eventuella orsaker som kan leda till återfall, för att minska risken.

Medans de tidigare stadierna varit mer mentala förberedelser och förändringar innebär handlingsstadiet att din plan blir verklighet. Att då utvärdera intryck och erfarenhet av en mer regelbunden fysisk aktivitet är viktigt. Det är viktigt att du får stöd och information om att att återfall är vanliga och att samtidigt hitta strategier för att undvika dessa. Även ditt självförtroende kan behöva en push i rätt riktning för att stärkas än mer.  

När du tillslut nått aktivitetsstadiet har fysisk aktivitet funnits regelbundet i sex månader eller mer. Nu är avsikten att dina nya rutiner ska bli en regelbundenhet och göra den fysiska aktiviteten till en vana och en rutinmässig del av livet. När väl det här stadiet är nått är risken för återfall mindre. Efter aktivitetsstadiet övergår du till att tillhöra den grupp som regelbundet är fysiskt aktiv på någon nivå.

Mer info finns bl.a i: Faskunger, Johan (2001). Motivation för motion. SISU Idrottsböcker

En hälsovägledare, coach eller en kunnig vän kan vara en bra hjälp för att uppnå en livsstilsförändring. Det gäller att höja medvetenheten om hur dagsläget är, för att därefter uppmuntra individen till att göra ett beslut som bygger på mer fysisk aktivitet. När väl förberedelsestadiet nåtts behövs ett stöd för förberedelse av den aktiva delen i målsättningen för att sedan kunna gå vidare till aktiv handling. När individen nått aktivitetsstadiet kan individen behöva stöd för att inte få återfall och upprätthålla den nya vanan till en förändrad livsstil.

*Winroth, Jan & Rydqvist, Lars-Göran (2008). Hälsa & hälsopromotion. Med fokus på individ-, grupp- och organisationsnivå.  SISU Idrottsböcker

En självklarhet är att träning och att röra på sig påverkar människokroppen på ett positivt sätt rent fysiskt. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg och vara medveten om att även ditt självförtroende och dina sociala kontakter kan öka till följd av fysisk aktivitet.

Det är så klart olika från person till person och oerhört individuellt, men rent generellt ger ökad kontakt med människor en större meningsfullhet. Ett större självförtroende bidrar till att du kan hantera livssituationen på ett enklare sätt. Genom att gå till ett gym, dansstudio, tennishall eller vad det nu kan vara som du tycker är roligt att aktivera dig med gör det att du känner dig mer motiverad att träna och känner större meningsfullhet och en gemenskap. Nya sociala kontakter gör att befintliga problem kan ses med nya ögon.

Som på så mycket annat finns det även på det här området en teori, Antonovskys teori, KASAM, känsla av sammanhang, vilken är en noga testad salutogen* hälsoteori som belyser just hur människan kan uppnå bra hälsa och få ett lyckigt liv. Antonovsky funderade på hur personer som upplevt traumatiska upplevelser som krig och andra jobbiga situationer ändå kunde få ett berikat liv och god hälsa. Han menade att ett starkt KASAM är en avgörande faktor för att påverka en människas väg till hälsa. Tre begrepp som kännetecknar teorin är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. En studie visade att personer som klarat sina påfrestningar och kriser på ett bra sätt hade dessa tre begrepp gemensamt.

Begreppen förklaras så här:
Begriplighet: I vilken utsträckning en person upplever all information och intryck i tillvaron som ganska förnuftsmässigt gripbara, strukturerade samt förutsägbara. En stabil förmåga att bedöma verkligheten.
Hanterbarhet: Man upplever att det finns resurser och möjlighet att agera utifrån de krav som ställs på en. Beskriver människans egenmakt men även att kunna, och själv vilja, ta hjälp av omgivningen.
Meningsfullhet: Har en stark känslomässig grund i människan och ger en individ motivation till att göra något. En uppgift kan ses som en börda eller en utmaning.

Den viktigaste av de tre begreppen är meningsfullhet då de andra två troligtvis blivit ganska kortvariga utan detta. På ett enkelt sätt kan sambandet beskrivas genom att om det finns tillräckligt med motivation hos människan kommer hon antagligen skaffa sig både kunskap och resurser för att lösa uppgiften. För den som är intresserad finns mer om Antonovskys teori att läsa i bl.a Hälsopromotion i arbetslivet. Hansson, Anders (2004). Lund: Studentlitteratur.

För att förändra en livssituation och för att få en långsiktig lösning måste man själv vara införstådd med problemet och verkligen vilja förändras. I förändringsarbetet är KASAM en bra utgångspunkt, att tänka på att uppnå de tre begreppen.

*Det salutogena perspektivet fokuserar på vilka faktorer som orsakar och vidmakthåller hälsa mer än vad som orsakar sjukdom (patogenes).

Vissa tar ett glas extra vin på semestern eller slänger sig i solstolen. Men varför inte göra något som man länge pratat om.  Det är så mycket roligare och motiverande om planer blir till verklighet och inte flyttas till framtiden.

För nästan exakt en vecka sedan begav jag och en av mina allra bästa vänner oss de 158 milen upp till Kiruna. Ja, resvägen dit var inte direkt ansträngande, piloten flög lungt och säkert men sen började en mer krävande tur. Vad hade vi gett oss in på? Skulle vi klara att bestiga Sveriges högsta berg Kebnekaise? Ja, klart vi skulle! Det va ju därför vi var där :)

Efter att ha tagit oss till Nikkaluokta tog bilvägen slut, då blev valet helikopter eller vandringskängor, och ni som känner mig har rätt, det blev det senare alternativet. Det va bara att slänga upp packningen på ryggen och bege sig de 19 kilometrarna till Kebnekaise fjällstation och efter tältresningen va inte sömnen långt borta.

Semester var det och ändå ringde kockan, dags att stiga upp och göra sig iordning för dagens strapats. Mellan 10 - 14 timmar hade jag läst att det skulle ta att gå upp till sydtoppen och tillbaka, så det va lika bra att ge sig iväg. Av någon anledning hade jag fått för mig att det skulle blåsa och vara kallt så långt norrut, men efter ett tag behövdes bara linne på överkroppen, en underbar dag att vandra.

Kan säga att tankarna skiftade från positiva till negativa ett antal gånger under bestigningen. Hann fundera flera gånger på varför jag egentligen gjorde det, det va ju inte direkt fina stigar upp och brant va det. Men efter ett antal timmar kom belöningen. Vi mötte några personer som var på väg ner och de sa att "nu har ni bara 10-15 minuter kvar till toppen". YES tänkte vi, och väl uppe på 2104 meters höjd kände vi oss otroligt nöjda och duktiga.

Det är just den känslan, att känna att man utfört och klarat något som länge endast funnits som en tanke, som motiverar och gör att vardagen blir roligare. Det blir inte bara en sak som "hade varit kul att göra", "borde göras" eller "tänk om...." Visst är vissa saker mer eller mindre jobbiga men allt som oftast kan lärdom dras från varje specifikt tillfälle, vilket gör att personligheten stärks och man växer som individ. Det behöver inte vara berg som bestigs, det kan räcka att äntligen kunna jogga de där jobbiga 10 minuterna utan stopp. Utgå alltid ifrån dig själv och dina egna möjligheter!