Den fysiska aktiviteten har en lugnande effekt på kroppen. Att ge sig ut på en joggingrunda eller en powerwalk efter en lång och jobbig dag kan vara den allra bästa medicinen. Genom fysisk aktivitet ökar nämligen produktionen av kroppens egna morfin, endorfiner.  Då dessa är ett lugnande hormon bidrar en ökning av endorfiner till att en större tillfredsställelse och lugn letar sig fram hos dig som individ. Det är alltså den fysiska aktiviteten som får igång endorfinproduktionen, vilket i sin tur ger lugnande effekt.

Ovanstående gör att fysisk aktivitet är något som kan minska risken för depression. Det i sig tror jag kan ha att göra med att exempelvis halten av endorfiner i kroppen ökar och även att, som jag skrev i förra inlägget, en minskning av stress.

Det bidrar till att personer som redan är deprimerade får lättare att ta sig ur en depression, samtidigt som den fysiska aktiviteten kan användas i förebyggande syfte.

Att leva ett stillasittande liv har ett samband med att senare i livet drabbas av depression. Att börja med fysisk aktivitet har visat sig effektivt för att mildra depressioner och det finns studier som visar att fysisk aktivitet är lika effektivt som psykoterapi eller medicinering.

Efter att ha läst dessa få rader finns ännu fler orsaker till varför skorna inte ska ligga på hyllan och samla damm.

Ut med er nu i det fina vädret :)

Ja, det finns ett positivt samband mellan dessa, som även det borde få motivationen att öka avsevärt hos en person kan jag tycka. Jag tror det är många som tränar regelbundet som håller med mig om att den fysiska aktiviteten bidrar till att en mindre uttalad stressreaktion förekommer. En joggingrunda eller träningspass kan nästan fungera som terapi. Det är egentligen inte så konstigt då exempelvis blodtrycks- och hjärtfrekvensstegringen minskar vid fysisk aktivitet och tressnivån i kroppen blir lägre.

Ofta är personer stressade över saker som händer på arbetsplatsen, det är mycket som ska hinnas med på kort tid och prestationen ska va på topp. Då fysisk aktivitet bidrar till lägre stressnivå, får det även till följd att du på ett bättre sätt kan hantera den höga arbetsbördan och prioritera rätt saker på jobbet. Det i sin tur leder till att du inte kör slut på dig helt och hållet på arbetsplatsen ovilket gör att eventuella privata problem blir lättare att handskas med.

Egentiden som träningen ger gör att du kan frigöra din frustration över befintliga problem. Men det är även viktigt att inte få känslan avtvång och att man måste vara fysisk aktiv och blir tvingad till det, då kan det lätt få motsatt effekt och leder till ytterligare en stressfaktor. Lagom är bäst :)

Att köra på med samma träning vecka efter vecka passar vissa bättre än andra. Jag tycker det är skönt med kontinuitet och det kan även vara bra de dagar som orken tryter, genom att köra på som vanligt är det lättare att komma igång. Det går på en slags rutin och när passet är över känns det alltid lika bra.

Det finns dock en risk att motivationen avtar efter ett tag. Att träningen smält in för mycket i vardagen och att det inte blir lika kul längre. När känslan av att träningen blir ett påhäng börjar träda fram är det dags för förändring, att tvinga sig till att göra saker är sällan hållbart i längden. Då passar det bra att sätta upp ett nytt mål för sig själv. Varför ska jag träna? Vad ger den fysiska aktivteten just mig? Hur kan jag göra det mer inspirerande?

För min del tycker jag löpning är riktigt kul och det blir några rundor varje vecka. Men samtidigt som det är himla skoj, kommer det perioder där motivationen inte är på topp. Sedan några år tillbaka har olika löptävlingar varit ett mål som motiverat mig. Att vara anmäld till ett lopp som ska gå om ett visst antal veckor gör att man sporras. Då behövs träningen för att en bra tid ska fås :) inte vill man få sämre än förra gången...

Ett tips är även att göra något som du sällan gör. Sedan jag flyttade till Göteborg (för ca 6 månader sen) har jag sagt att jag någon gång ska cykla hem till mina föräldrar, en sträcka på ungefär 10 mil. Och i lördags blev det av! Hade funderat mer och mer på det under veckan och tänkte att det är lika bra att få det överstökat, och jag som inte ens är ett så stort fan av cykling. Men det gick! Egentligen är det kanske inte själva cyklingen i sig som är motiverande i det här fallet, utan det är planeringen innan och den goa känslan efteråt som ger ett välbefinnande.

Det där med att väja de optimala dagarna för träning är oftast inte jätte svårt. Träna lite varje dag så löser det sig. Fast det måste vara något speciellt med den här sommaren, eller så är det bara jag med min vanliga otur. Göteborgsvarvet den 22:e maj i år var ett av de hetaste loppen genom tiderna och igår när jag cyklade var det den hetaste sommardagen, eller iallafall nästan. Varvet och cyklingen var två stora mål och de blev minst sagt heta!